3D-visualisering

Som ett alternativ till traditionelllt skapande samt hantering av bilder, är 3D-visualisering en praktisk teknik. Under de senaste årtiondena har den här sortens datorgenererande teknik blivit allt mer anammad. Men vad innebär det i praktiken och vem sysslar med 3D-visualisering?

3D-tekniken i sin helhet

För att finslipa bildmaterial till digitala plattformar används i hög grad olika typer av 3D-tekniker. Faktum är att 3D-fenomenet har revolutionerat de flesta områden, inklusive tillverkningsindustrin där så kallade 3D-skrivare är en lönsam investering för företag. I sin tidiga era ansågs 3D-tekniken vara närbesläktat med science fiction, men idag anses fenomenet vara en form av standardteknik för att säkerställa högkvalitativt material.

Inom begreppet 3D-teknik återfinns ett flertalet underbegrepp så som 3D-visualisering. Det är också ett slags datorgenererande skapande där grafiskt material återskapas med hjälp av unika 3D-program. Termen syftar dock specifikt till just visuella slutproduktioner. Det innebär i praktiken att processen sker på samma sätt som andra 3D-tekniker, men att det är animeringar samt bilder som återskapas. På så vis blir det ganska tydligt att exempelvis 3D-utveckling inte är samma sak, eftersom det istället syftar till själva innehållsproduktionen. Tidigare nämnda 3D-skrivarna passar med andra ord bättre in i den kategorin eftersom de är framtagna för industritillverkning. 3D-visualisering kombinerar teknik med konstnärliga inslag, vilket genererar en slags dynamisk slutprodukt.

Vem sysslar med 3D-visualisering?

Att jobba med visualisering inom 3D-tekniken kräver en skarp teknisk kompetens, men även ett visst konstnärligt kunnande. Några program som en så kallad 3D-artist ofta jobbar med är bland annat Autodesk 3ds Max, Maya och Cinema 4D. Verktygen som används för att ta fram 3D-visuella produkter skiljer sig från vad exempelvis ingenjörer använder i samband med fabrikstillverkning. Utan överdrift kan 3D-artistens jobb jämföras med den förberedelse en traditionell fotograf gör inför en fotosession. Först tar artisten fram en 3D-modell, därefter ställs produktionens virtuella kameror in och slutligen riggas ljuset. Det är med andra ord en virtuell fotosession som präglas av en hög grad av flexibilitet under väldigt kontrollerade former.